SÄ stÄr man dÀr igen i en by full av snö
under gatlyktor som surrar och blinkar
en krÄka pÄ en ledning och bykrogen har kö
en gumma pÄ en spark hon ler och vinkar
Man stÄr dÀr tyst i natten förunderligt fri
nÀr draken plötsligt visar sina vingar
det Àr samma gamla kÀnsla nÀr en plogbil drar förbi
ja det var vÀl sÄ man lÀrde sig att springa
Det Àr dÄ man vet ja men vet vars man Àr
man vet att isar brister eller bÀr
det Àr 30grader kallt, man Àr likstel överallt
och likförbannat hör man alltid hemma hÀr
NÀr isarna drar fram lÀngs strÀnderna i byn
och enstaka stugor blir till flis
dÄ hÄller man andan och man lovar och man svÀr
att man inte blivit glad pÄ nÄgot vis
NĂ€r skvallret det tar sats som en skata genom byn
och letar nÄgon att fÄ tala med
dÄ nicker man tyst och tittar upp i skyn
och undrar om det ligger nÄtt i det
Det Àr dÄ man vet man vet vem man Àr
dÄ struntar man i öar och i skÀr
man vet sÀkert vars man stÄr vars alla skoterleder gÄr
och att taxigubben frÄgar hur man mÄr
Det Àr dÄ man vet ja men vet vars man Àr
man vet att isar brister eller bÀr
det Àr 30grader kallt, man Àr likstel överallt
och likförbannat hör man alltid hemma hÀr